Igår var en bra dag, träffade min goa vän Emmie i lyckeby en sabbis. Trevligt värre :D Sen var resten av dagen väldigt bra, inte alls så trött som jag trodde att jag skulle vara eftersom jag inte sov så länge efter nattpasset. Har börjat packa ner prydnadssaker och gardinerna. Har även lagt ner två av våra duschdrapperier som är för korta i duschen här, minns dock inte om vi köpt dem tillsammans eller om vi fått dem. Det ena tror jag att det är jag som köpt, men blubb blubb sa guldfisken så var det minnet borta, hehe. De senaste dagarna har jag mått väldigt bra, men igår fick jag en sån där kväll då inget kändes hundra bra. Kände mig hängig, grinig och väldigt sårbar. När jag får såna dagar, eller det är väl mest kvällar, så känner jag mig som ett litet barn som vill krypa in i mammas famn och allt blir bra igen. Att alla dåliga känslor ska försvinna. Dock kommer jag nog få leva med dessa dagar resten av mitt liv, allt jag kan försöka göra är att se till att de blir så få som möjligt. För det är när de dagarna får ta över, då går jag in i mig själv igen.. Blir liksom apatisk och känner inte för någonting. Även de små sakerna som att ta sig ur sängen eller laga mat känns så jobbigt. Allt blir liksom nattsvart.. 

Tack och lov att det finns personer som gör mig så otroligt glad, att känna mig så levande.. Känslor jag inte minns när jag kände dem tidigare. Tack och lov för mina underbara vänner och min underbara familj! Jag hade inte suttit här idag om det inte vore för er. Ni är alla oerhört värdefulla för mig, inga ord kan någonsin förklara för er hur mycket ni betyder!! Min kärlek är gränslös..