Jaha, idag har jag äntligen fått tummen ur att sätta ut en annons på min älskade hund. Det skär i hjärtat, men jag vet att jag fattat rätt beslut. Jag jobbar mer nu än jag gjorde när jag skaffade honom och jag har varken ork eller motivation till att få honom fullständigt stimulerad/aktiverad. Och i det långa loppet far vi båda illa av det, för det är en enorm stressfaktor även för mig. Det är pga av att jag älskar honom och vill hans bästa som jag tagit detta beslut!

Har fått en del reaktioner på att prisnivån är för högt, må så vara, men han är pigg för sin ålder. Folk tror ju än att han är en unghund/valp och han har enormt mycket kvar att ge. Så länge det inte händer något drastiskt så har han många år kvar att leva! Sen så är hemmet långt mycket viktigare, så hittar jag bara han/hon/dem som det känns rätt med så går jag mer än gärna ner i prisklass!!

Mår inge vidare nu. Började i söndags med extrem trötthet och med ett par energidrycker så överlevde jag nattens pass. Men det var inte mycket mer. Måndagen så var jag helt utslagen, gick som en zombie. Tisdag ungefär likaså, det var bättre fram tills eftermiddagen då det blev 20 gånger värre. Feber, svettningar och frysningar, huvudvärk och smärta bakom ögonen, påverkan på balansen.. Ingen energi och ingen matlust! Igår vart jag in till vårdcentralen, de tog snabbsänka som lätt förhöjd, och febern. Sen fick jag en akutremiss till akutröntgen.. När det var överstökat blev det en vända till jourcentralen. Fick lite tabletter som fått det att kännas lite bättre, svettas och fryser inte lika mycket. Men har fortfarande feber, ont i ögonen, inte mycket till energi och inte direkt mycket till matlust.

Det vart en låååång dag igår.. Gick upp vi 07:15 för att duscha och fixa innan jobbet. Jobba några timmar innan jag körde 3 långa timmar upp till Jönköping, var där ca 17:40. Blev en del snurrande för att hitta parkering och hitta bort till Rådhusparken. Väl där så blev det en kall och lång väntan, men att det var värt det. Vid 20:00 började Anna och Stefan uppvärmningen och jag fick upp lite värme när vi fick "order" om att hoppa och vifta med armarna :P 

Vid 21:00 sen började själva festivalen och Sofia & Ola Lustig från Rix Morgon Zoo att dra igång. Först ut var Anders Fernett som körde 3 låtar,  Broken Door körde två låtar, sen var det dags för Love Generation som enbart körde sin första självbetitlade singel Love Generation. Sen var det ÄNTLIGEN dags för mina favoriter - och anledningen att jag åkte upp - LOVESTONED :D De sjöng låten från melodifestivalen Thursdays och radiosingeln Rising Girl. Sen var det dags för Darin och då zick-zacka jag mig från första raden till till baksidan där senare Lovestoned kom ut :D Fick pratat med dem, fått massa kramar och fotat en del :D När de for iväg hemmåt mot Stockholm så gick jag tillbaka till bilen (tänka sig att jag hitta tillbaka utan missöden ^^ haha) och körde hemmåt. Missade Darin *host*, Erik Grönwall och Ramsells men killarna i bandet spelade till hela showen så jag var rätt nöjd ändå. Jag hade fått ut vad jag ville av det hela ;D

Halvvägs hemma så ringde jag Sabina som vart på "barnkalas" (21 års kalas med barnkalas tema) och de var påväg in till stan för Cruisingen i Trollhättan och jag tror hennes telefon vandra runt till de flesta av hennes vänner. Först ut var det väl Jonathan tror jag, sen Sandra, Tony och sist men inte minst vår gullunge Emma :) Killarna var garanterat fullast av dem alla... Som jag skratta åt dem :P haha. KULKUL!! Kl var ca 01.05 när jag ankom hem till Karlskrona.. Och när jag väl kom i säng så insåg jag att jag vart vaken i 20 timmar och jag lovar, det kändes både igår och idag ^^
Men - aaaall worth it <3

Jag vet att jag suger på att uppdatera min blogg, men jag tänker inte be om ursäkt. Eftersom att det är min blogg och jag bloggar inte för någon annans skull än min egen. Tänkte bara meddela att jag mår JÄVLIGT BRA!! Tack vara två underbara vänner så finns det "något" i mitt liv som gör mig så extremt glad att det finns inte ord att förklara. Jag minns inte ens när allt kändes så här bra, om det någonsin gjort det? Det säger en del! Jag vet att jag talar i gåtor och jag tänker fortsätta vara mysterisk!

Japp och jag är sjuk denna helgen också, har inte haft något att skriva så därför har det varit dåligt med updates...
Börjar bli bättre, men det är så fruktansvärt drygt att gå hemma hela dagarna i enda!! Social understimulans är inge kul alls!! Men nu ska jag äta lite och göra sånt som jag gjort precis hela veckan; INGENTING!!

..Då var man nyss hemkommen från Emmie, min bästa vän, vi drog i oss var sin pizza innan vi tog oss hem och kollade på Hajar som hajar på kanal5 tror jag.. Sen fixade vi mys och jag fick återigen ställa in 1 an på Emmies tv som verkar ha något emot den kanalen ;) haha. Melodifestivalen var verkligen en besvikelse! Visst om man lyssnar på texterna (utan att störa sig på frisyrer, kläder och dylikt) till alla 10 bidragen, som var i final, så är dem jättebra.. Men enligt mig så var det enbart två som jag hade kunnat godkänna att skicka till eurovision.. Nämligen Eric Saade och Ola, de enda bidragen som det var lite drag och show av..

Sorry för total lack of uppdatering!! (Yes! Svengelska är the shit!)

Har inte alls mått bra de senaste dagarna, har en tjock seg klump i halsen som bara temporärt försvinner när jag druckit varmt eller ätit. Igår kväll hade jag feber, svettades och hade mer värk en vanligt i kroppen. Så jag tog två panodil och mitt vanliga glas multivitamin innan jag gick till sängs. Men somna? Det kunde jag inte.. Har vridit och vänt mig hela natten långt in på morgonen, somna nog av ren utmattning runt 5-6.. Hade tänkt gå upp runt 7 men orkade inte så jag gick upp vid strax efter halv 8 istället! Har precis ätit frukost och knarkar lite multivitamin (brus) och har tagit ytterligare två panodil till (jag som avskyr att ta tabletter).. Har huvudvärk så det heter duga (troligen pga sömnbristen) och så ska jag städa hos min brukare, dammsuga, torka golv och damma. KUL!! Bara för att den andra assistenten också mådde dåligt igår... 

GAAAAAH!! JAG VILL INTE VARA SJUK!!!!!!!!!!!

När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ditt barn, och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän. När jag var "dum" hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade: "Hur kunde du?" - men sen mjuknade du och la mig på rygg och gosade med mig. 

Det tog ett litet längre tag för mig att bli rumsren än väntat, för du hade väldigt mycket att göra, men vi klarade av det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här. Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass(jag fick bara våfflan för "glass är inte bra för hundar" sa du), jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen. 

Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och la mycket tid på att leta efter en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem, och jag blev lycklig för din skull när du blev kär. Hon, numera din fru, är inte en "hundmänniska", men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig.

Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade, och jag ville ta hand om dem också. Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom, och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur. Åh, som jag ville älska dom, men jag blev "fånge i kärleken." När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar, ditt kel med mig var numera så sällsynt - och jag skulle försvara dem med mitt liv om det så behövdes. Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten. 

Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. De senaste åren svarade du bara "Ja" och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått från att vara din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra. Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och de ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj. Jag var jätteglad över bilturen(precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa: "Jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne." Dom skakade sina huvuden och gav dig en ansträngd blick. Dom inser att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls medan han skrek: "Nej pappa!!! Snälla, låt dom inte ta min hund!" Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv! Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa, och nu har jag en också. 

Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. Dom skakade sina huvuden och sa: "Hur kunde du?" Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade min bur, pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som kunde rädda mig. När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade. 
Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av lättnad. "Kärlekens fånge" hade nu nått slutet. Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne, och det känner jag till, på samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämningar. Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. 

Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade: "Hur kunde du?" Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa "Jag är så ledsen." Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv - en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt: "Hur kunde du?" inte var riktat mot henne. Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet.

Fick ett mail av min mamma som jag tyckte var väldigt bra! Det är på engelska, men testa google översättningen uppe till höger om ni inte förstår :) Dock är översättningen inte jättebra!

Jahopp då vart det måndag morgon igen då, trött som ett djur är jag trots att jag vart vaken sen strax innan väckarklockan ringde vid 04.30. Ja, jag är seg på morgonen, morgontrött som man är! Börjar jobba först om en timme och slutar 12.30 sen så är det dags att åka hem någon timme innan det är att åka tillbaka till stan igen för att jobba Ytterligare 6 timmar. Gah, jag kommer vara helt slut när jag kommer hem ikväll! Men men. Nu är frullen avslutad så det är strax dags att "klia nötterna" som Patric Pirat brukar säga, eller borsta tänderna som vi andra säger ;) sen ska jag ut med lill grisen. Usch-ana mig, en sån lång dag det kommer bli!! *GÄSP*

Du hittar bilderna på >>kändisnytt<< :)