Välkommen hem



Sent i december och luften är klar,
bilarna glittrar av frost.
Snön som beskyddande hand överallt,
men vem sveper täcket om oss?
Husen är höga och världen är stor,
var värmer stjärnorna då?
Men när någon däruppe ser ner på vår jord,
syns våra ljus ändå...

Refr.
Jag säger välkommen hem, bara kom som du är
välkommen främling och vän.
När alla lamporna tänds, finns det rum för dig här!
Välkommen hem igen!



Vem möter blicken och vem tar sig tid?
Vem orkar drömma om mer?
För var gång du vågar se in i ett liv,
är det dig själv du ser.


 Refr.
Jag säger välkommen hem, bara kom som du är.
Välkommen främling och vän.
När alla lamporna tänds, finns det rum för dig här!
Välkommen hem igen!

Så bara kom som du är,
du är välkommen hem!
Välkommen hem igen!



Detta är en oerhört vacker låt, speciellt när man vet att den är inspelad för att dra in pengar för att hjälpa hemlösa!
Men även jag som personlig assistent kan känna igen en del av texten hos några av mina brukare, svårt att förklara.
Men det har mycket med deras sjukdom att göra. När något svårt inträffar, en kris av något slag som tex dödsfall eller
en sjukdom, så genomgår man olika faser. Chockfas, reaktionsfas, bearbetningsfas och accepterande (minns inte om
jag glömt någon). En del av mina brukare har inte accepterat sin sjukdom, så textraden "Vem orkar drömma om mer?"
stämmer in på en del av dem. Dock även hos en del av dem som har accepterat, och även mig själv i den ibland!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


Kom ihåg mig?

bloglovin


RSS 2.0