Crash and burn

 

Jag vet inte varför jag ska vara så jäklans blyg & rädd för att ta steget.
Jag vill ju mer än allt annat, men det går bara inte. Inte nu, kanske sen, kanske bara drömmar?
Jag vet inte, skyr såna här situationer, där jag blir sårbar. Orkar jag med mer krossade drömmar?
Ett krossat ego, en krossad självkänsla och ett krossat självförtroende..
Som om något av det där var bra sen innan..
Jag väntar nog ett tag till innan jag bestämmer mig för hur jag ska göra.
Så jag vet vad jag vill och vad jag känner till fullo..









Ska försöka få i mig lite mat i magen innan det blir sängen. Har vart för lite sömn, plus att kroppen inte mår bra.. Kylan gör inte saken bättre, om det nu är förstadiet till reumatisk värk eller fibromyalgi så lär inte saken bli mycket bättre heller.. Jag hoppas inte, men värken är ju återkommande. Det går ju inte en dag då jag inte har ont, värst är det när det börjar stråla och ha sig i händerna och fingrarna.. Dock börjar jag lära mig att leva med det, både Sabina, Lotta och hennes mamma känner igen mina symtom och på sättet jag förklarar smärtan. Så risken är väl att det är något sånt, men nackdelen är att läkarna fortfarande säger att det är en inbillningssjuka och att när man är 21 så ska man inte ha reumatisk värk, som jag faktiskt sökte för förra året.... Så trött på läkare som avfärdar en pga av ens ålder... Men men kvinnor och barn!

Kommentarer
Postat av: mamma

Friskt vågat - hälften vunnet!

Go go go go go!

2009-12-04 @ 15:00:41

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


Kom ihåg mig?

bloglovin


RSS 2.0