Tidigare idag fick jag ett mail av min mamma, min gamla busschafför från låg & mellanstadiet hade vart där och avlagt en visit. Hon skrev även att jag skulle söka på honom via FB. Vilket jag gjorde och en stund senare hade han accepterat "vän-förfrågan" och han skrev ett kort mail med väl valda ord om hur han minns mig. Jag blev jätteglad såklart för jag tyckte jättemycket om honom. Jag hade det tuff under de åren, mildt sagt, och eftersom jag gick av sist så fanns det alltid tid att prata med honom om allt och inget när de andra gått av. Han var alltid så glad!

Men av någon anledning så fick det massa minnen, som jag förträngt, att poppa upp och jag började darra i hela kroppen och tårarna hotade att började rinna... Jag vill inte ha dessa minnen i mitt huvud, även om just dessa faktiskt är glada minnen. Alla minnena från den tiden hotar att krossa hela min tillvaro, mina händer skakar och jag darrar fortfarande i hela kroppen... Antar att det är det här som kallas ångest attack!